Om mig & Siten

Hej och välkommen till min site!

Vem är jag? Jo, jag är en kvinna på drygt 48 år som insjuknade i en utmattnings-
depression hösten 2002. Jag tillhör nog en utav de lyckligt lottade, som drabbats av utbrändhet. Varför säger jag så, jo för jag har fått mycket hjälp till att försöka komma tillbaka och det är det långt ifrån alla som får. Jag har blivit utredd ordentligt på en rehabiliteringsenhet, jag har haft två duktiga terapeuter som gett mig mycket stöd och även verktyg att jobba med och jag haft förmånen att delta i ett trädgårdsrehabiliteringsprojekt. Förutom det så har jag fått en oerhörd stöttning från familj, släkt, vänner, förstående läkare och handläggare på Försäkringskassan. Men trots all hjälp som jag har fått, så har ändå min resa tillbaka mot friskheten tagit lång tid. Men idag, har jag kommit så långt att arbetar halvtid sedan 1 augusti 2008 och jag ska nu dessutom arbetspröva upp till 25%.

Idén till att ha en hemsida på internet fick jag tack vare att både min dåvarande terapeut och min arbetsterapeut uppmanade mig att försöka att skriva av mig. De trodde att det kanske kunde hjälpa mig till att få må lite bättre. I april 2004 infann sig lite ork och lust och jag började först med makens hjälp att skriva av mig min historia och min väg tillbaka. Sedan dess har denna hemsida varit en del i min rehabilitering, en form av egenterapi som jag har haft mycket hjälp av under resans gång.

Men om jag återgår till när jag sjukskrevs i augusti 2002, då trodde jag i min enfald att jag skulle bli frisk på de tre veckor som min läkare skrev på det första sjukintyget. Dessa veckor skulle med all säkerhet att få mig att må så mycket bättre, så att jag kunde återgå till mina arbeten för jag hade varken tid eller lust att vara hemma. Då var jag bla. företagare och var överhopad med arbeten och så var jag anställd på ett företag. Men det som hände var att när jag efter en lång och kaotisk tid och med arbetspass på 16-18 timmar/dygnet satte mig ner, så var det som om någon drog ur proppen. Jag föll långt, långt ner till en plats som var så hemsk att vara på och där allt var tomt och grått.

Mina erfarenheter av utbrändheten har varit både mycket smärtsamma och tunga, men tack vare allt stöd jag fått så hittade jag så småningom tillbaka till livsglädjen. Och trots all smärta och allt obehag, så har denna utmattningsdep-
ression fört med sig något gott! Jag har hittat tillbaka till kreativiteten, vilken jag under många år trängt undan för min arbetsnarkomani. Det var under terapin som jag upptäckte att jag mådde mycket bättre, när jag fick hålla på att skapa med färger och former. Så nu målar jag tavlor i akryl och jag skapar även bilder med datorns hjälp i programmet PhotoImpact XL i mellan varven. Året i träd-
gårdsrehabiliteringen öppnade mitt sinne för trädgård och natur. Ju mer jag vistas i naturen ju mer upptäcker jag. Detta resulterade i att jag skaffade mig en digitalkamera, så att jag kan dokumentera det jag ser och upplever under mina promenader i naturen.

För att jag ska kunna fungera så bra som möjligt, så måste jag hela tiden parera mina aktiviteter med vila. Då kan jag t.ex. slippa att bli däckad i sängen eller ha en hjärna som går på högvarv. Jag har fortfarande kvar både många kognitiva och kroppsliga symtom, men inte alls i den skalan som jag hade innan. Till skillnad mot förr, då jag var en människa som tyckte om att arbeta under press och stress, är jag idag hyperkänslig för stresspåslag. Jag har fått reda på att jag aldrig kommer att bli helt återställd ifrån min utbrändhet. Det var inget roligt besked, men jag valde att gilla läget.

Jag lovade mig själv i början av min utbrändhet att jag skulle kämpa för mitt nå mitt mål att komma tillbaka till arbetslivet igen. Mitt långsiktiga mål är att nå 100%. På vägen dit ska jag fortsätta att ta hand om mig på bästa sätt, göra saker som jag mår bra av. Släppa sådant som är negativt och som jag själv inte kan påverka. Leva här och nu!

På denna sajt delar jag på ett öppet och utlämnade sätt med mig av mina erfarenheter av utbrändheten, min rehabilitering, mitt galleri med bilder och annat smått och gott. Ja, varför gör jag det? Jo, jag resonerar som så kan mina erfarenheter hjälpa en medmänniska så är det värt det. Jag hoppas att du hittar något på siten som du kan ta med dig på vägen. En tankeställare hos dig som i hög fart rusar runt som X2000, att kanske dra ner farten innan det är alldeles för sent. Lite stöd för dig som själv har hamnat i en utmattningsdepression eller drabbats av utmattningssyndrom, eller för dig som är barn, partner, vän, kollega eller arbetsgivare.

“Carpe diem, quam minimum credula postero”

Kram

Annelie





Valid XHTML 1.0!

Valid CSS!