Till min nya blogg

Juni 2006 vecka 25

Opps, det är 10 veckor sedan jag sist skrev i dagboken? Ja, dessa veckor har verkligen rusat fram. Inspirationen till att fixa och dona här hemma, blommar fortfarande. Vi har fixat nya möbler till sovrummet och nu fått ett rum i gammel-
dags stil. Balkongen har fått sig ett lyft med vit färg och en bård av schabloner med segelbåtar och vågor i olika blå nyanser. Nu väntar väntar vi på fiskarlådor och fisknät, då hela balkongen ska få ett marint tema. Uteplatsen är fixad, staketet tvättat med algtvätt, trädgårdsmöblerna och grillen är på plats och lite plantor har petats ner i jorden. Sommaren är här!!!!

Jag har nu inte rökt på 11 veckor, och det gör mig f-rb---at stolt över mig själv! Denna gång ska jag klara det! Jag har ändrat min diet för att se om jag kan slippa börja med kortison. Socker, vitt mjöl och mjölk har trappats ner och tagits bort och istället är det vatten och massor med fullkorn som gäller.

April 2006 vecka 15

Natten till måndagen, sov jag knappt ingenting alls. Det kröp i hela mig. Bad maken på morgonen att sätta om klockan på tio, men jag fick ingen ro så jag var uppe straxt efter åtta. Steg upp och fixade i ordning mig själv och åt lite frukost. Blängde på gardinhögen som låg på bordet, f*n här ligger du också. Ja, ja bit ihop, du fixar det. Strök två längder och satte upp dem, sedan var det totalstop. Sängen nästa. Sov hela dagen. Åt middag och sov igen. Jag var lite piggare, när jag vaknade under kvällen. Såg lite på TV:n, sedan var det nattinatti igen. Vaknade mycket piggare på tisdagen, ja även veckans övriga dagar också. Det kom in lite björkris och i gömmorna hittade jag även lite fjädrar att pryda det med. Det är så mycket påsk vi har här hemma nuförtiden. Enkelt och lätt att ta bort. Påskaftonen var vi hos min ena bror tillsammans med gemensamma vänner och de andra dagarna var vi hemma i lugnets vrå. Jag har nu varit rökfri i två veckor!

April 2006 vecka 14

Så har det gått ett gäng veckor sedan jag senast skrev här i dagboken. Ska jag summera veckorna, så har måendet bara blivit bättre och bättre, med ett undan-
tag för denna vecka. Men det har sina skäl. Jag blev förbannad på mig själv och lade ifrån mig cigaretterna den 1 april kl. 15.00. Så nu har jag har varit helt rökfri i åtta dagar! Det har faktiskt gått lättare än jag trodde på dagarna, men de första nätterna var hemska, sov knappt någonting. Det bara kröp i mig. Detta har nu blivit lite bättre. Hade säkert sluppit detta om jag använt nikotinplåster, men jag ville försöka utan och då får jag stå mitt kast.

När röksuget är som värst, så åker det in en liten bit mörk choklad eller i ett glas vatten i stället. Tur är att jag de sista veckorna har gått in för att röra på mig mera. Så nu går jag varje dag en 45-60 min rask promenad/stavgång och två-tre gånger i veckan tränar jag med balansboll och hantlar hemma. Måndagar har jag qigong. Jag har också under dessa veckor börjat att meditera en stund varje dag, sitter en halvtimme och bara fokuserar på min bukandning. Kontentan av det hela är att ångesten och oron har minskat, halsen är bättre, tappat ett kilo och magen har blivit lite mindre. Vem vet, jag kanske kommer i en bikini i sommar lol.

Maken började i slutet av mars en kurs och det känns förbaskat skönt. För det har varit jättejobbigt att vi båda har gått hemma det senaste året. Det blir för lite input, så man tappar en massa vardagliga samtalsämnen. Man vet hela tiden i stort sett varje steg den andre tar eller inte tar och det är inte bra. Som tur är så har vi alltid kunnat tala öppet med varandra om vad vi tycker och känner.

Eftersom nu maken sitter i skolbänken, så har jag själv tagit över inköpen igen. Under hans första skolvecka, så åkte jag varje dag till affären, men när fredagen kom, så insåg jag själv att detta inte var hållbart. Så sedan gick jag över till varannan dag och på den vägen är det. Tål inte när jag får för mycket tider och måsten, utan jag måste fortfarande "lulla runt" i min egen takt och i lugn miljö.

Jag har under sista veckan fått inspiration till att göra lite mer här hemma, så jag var iväg och köpte nya panellängder till vardagsrumsfönstret. Väl hemma så flög fan i mig, inte kunde jag vänta till maken kom hem. Utan här skulle det putsas fönster och det gick som en dans och snyggt blev det när gardinen kom på plats. Idag söndag så drog jag igång med mera fönsterputs, när maken var och handlade. Turligt nog hann jag bara att ta köksfönstret, innan han kom och tog över. Sedan var det till att leta fram gardiner, stryka och sätta upp, ångra sig och ta ner dem, ta fram nya gardiner för att börja om från början, men då tog orken slut. Gardinerna hamnade i en hög på köksbordet och jag själv som en hög i soffan. Att man aldrig lär sig!

Mars 2006 vecka 10

Måndagen så var jag mer eller mindre däckad av värk i kroppen, trötthet och ångest, så jag fick åter igen lämna återbud till qigongen. Inte roligt, för det var andra veckan på raken det blev återbud, men nästa vecka ska jag banne mig dit.

Tröttheten och ångesten har lagt sig mer och mer under veckan. Det har varit skönt att känna att jag har fått tillbaka lite mera energi. Jag har försökt att trappa ner lite på min rökning, då jag fortfarande har problem med både bihålor och halsen, för att se om det kan hjälpa. Blir det inte bättre så blir det att ta en sväng till min läkare för att kolla upp det. Eftersom jag mått som jag har gjort sista tiden, så har jag rökt som en borstspindel igen.

Under veckan har jag kört igång med att träna hemma med en balansboll, för att se om jag kan trimma kroppen lite. Jag har skrattat åt mig själv under tiden jag har kravlat omkring på bollen. Jag har ju numera en så bra balans och smidig-
het l.o.l. Maken har lovat att hålla sig undan, då jag tränar. För skulle han se mig, så skulle han säkert vika sig dubbel av skratt. Jag har också varit och pratat med ett företag till om möjlighet till att få arbetsträna hos dem. Det blev inte ett direkt nej, utan istället blev ombedd att återkomma om en månad. Förutom det, så har jag varit ute på de dagliga långpromenaderna på Gränsö i det vackra vinter-
vädret. Kameran har jag haft med mig, vilket maken tyckte var ett positivt tecken på att måendet går uppåt igen.

Mars 2006 vecka 9

Så har det förflutit ytterligare två veckor med ett mående som har pendlat upp och ner. Sedan en tid tillbaka så har jag förlagt promenerandet till gatorna runt om-
kring där vi bor, för jag måste träna mig i att stå ut med syn- och hörselintrycken på trafikerade gator. Men detta har bara gått åt ett håll. Jag har dragit upp tempot för varje gång, för att komma hem så fort som möjligt och slippa obehaget. Det slutade med en riktigt kraftig panikattack halvvägs ifrån hemmet.

Just då trodde jag att nu faller jag ihop och dör. Maken fick leda mig hemåt i snigelfart, medan jag själv försökte ta djupa och långsamma andetag. Men det var inte så lätt när det kändes som en knivdolk satt i bröstet och hjärtat slog som bara den, pulsen rusade och kallsvetten rann. Jag försökte så gott jag kunde att intala mig själv att det inte var något fel på mitt hjärta. För det var det ju inte när min läkare sist kollade upp det. Samtidigt brottades jag med tanken på "tänk om det är allvar denna gång och här försöker jag att intala mig själv att det inte är någon fara".

Jag blir så rädd varje gång det händer och skräcken blev inte mindre när jag kom på att jag inte hade mobilen med mig, som jag brukar. Maken försökte prata lugnande med mig, men mitt i all min skräck, så klarade jag inte av att kommu-
nicera med honom. Vi kom tillsist hem och jag lugnade ner mig och den stora tröttheten intog kroppen och jag hamnade under filten i soffan. Jag blir så frustre-
rad på detta och jag önskar inget hellre än att få tillbaka mitt gamla liv, då jag kunde röra mig obehindrat.

Vi bestämde att återgå till promenaderna ute på Gränsö i stället, där jag har lugnet omkring mig. Det värsta med dessa panikattacker är att när jag har haft en kraftig en, så blir jag så rädd för rädslan för att få en ny attack. Så första dagarna ute på Gränsö var jobbiga, men för varje dag som gått, så har jag blivit lite lugnare.

Både min hals och mina bihålor har spökat senaste tiden, så under veckan fick jag lämna återbud till qigongen som jag skulle ha börjat denna vecka. Snörv-
landet avtog lite mot slutet av veckan, så på lördagskvällen följde jag med och bowlade med det vanliga gänget. Jag hade det jobbigt i bowlinghallen med diskomusik och blinkande diskoljus, vilket triggade igång mig med en gång jag kom innanför dörren. Men jag lyckades i alla fall att hålla mig kvar de serier vi skulle spela, men ångesten malde runt och jag hade ett konstant surr i huvudet. Jag har lovat både mig själv och maken, att om det blir alldeles för jobbigt för mig, så ska jag ta en taxi hem och inte plåga mig. Men, jag försöker i det längsta, ibland funkar det och ibland inte. Efter bowlingen gick vi upp till brorsan och åt varma mackor. Söndagen var jag helt färdig, kroppen kändes som om den blivit överkörd av en ångvält, ångest och trött.

Februari 2006 vecka 7

Jag har haft några veckors break i mitt skrivande, då det inte har funnits någon energi över till det. Under dessa veckor, så har jag funderat mycket på vem jag är eller rättare sagt vem jag har blivit och vad jag vill. Det känns som om jag befin-
ner mig i ett ingemansland där jag just nu inte kan hitta vägen ut. Så småningom lär jag nog upptäcka rätt stig som leder mig framåt, men just nu tycker jag att det är en enda härva med stigar som korsar varandra. Ibland skrämmer tankarna mig, inte så att de är skrämmande, utan det är nog mer så att det är så mycket tankar som rör sig samtidigt i min skalle som söker svar.

Kanske är det just det att jag innan inte har tänkt i de banor jag gör nu och att det som gör att det känns lite läskigt, för innan jag blev sjuk så gick livet i 120 och det fanns ingen tid över till att reflektera över livet, vem jag var, vad jag ville och behövde för att leva ett liv i balans. Har upptäckt att jag oftast har jag halkat in på det ena eller det andra, utan att jag tagit mig tiden till att reflektera över om det egenligen var det jag ville göra, rätt väg eller vad jag ville få ut av livet. Nu är jag där, och det känns både främmande och skrämmande på samma gång men också spännande. Jag tror att det som varit bidragande till detta ingemansland är de två böcker som jag precis har läst Vägen vidare - utbrändhet som möjlighet och Att få bitarna på plats av psykologen Fredrik Bengtsson. De har verkligen fått mig till att reflektera över mitt liv på ett helt annat plan än vad jag gjort tidigare.

Jag letar fortfarande efter en plats att arbetspröva på, men hittills utan framgång. Märker att jag har svårt att ta ett -Nej, tyvärr vi kan inte.., det lockar fram en känsla hos mig av oduglighet och det gör mig ledsen. Försöker att prata mig själv till-
rätta om att inte ta dessa nej personligt, men det är inte lätt. Skäller lite på mig själv, jag som fd. företagare borde väl veta att det är inte jämt en arbetplats har möjlighet att ta emot praktikanter. Jag sa ju själv ifrån om praktikplatser i mellan varven när någon ringde till mina företag. Det är bara att försöka att ta nya tag igen, någon gång borde väl turen stå på min sida.

Sista veckorna har satt sina spår på mitt mående, humöret har pendlat upp och ner. Från att känna mig ganska hyfsad till riktigt nedstämd. Både tröttheten och värken har bitit sig fast i kroppen, vilket gjort att jag har fått sova mer om dagarna och om kvällarna infinner sig den malande ångesten och oron i kroppen.

Januari 2006 vecka 3

Det har känts lite bättre denna vecka, då jag har försökt att inte grubbla så mycket på framtiden. -Det kommer att ordna sig, du behöver inte bestämma dig idag, som maken brukar säga åt mig, när jag är som mest illamående över situationen. Jag har pepprat mig själv med denna mening under veckan. Annars har jag ägnat mig åt promenader och att bygga vidare på en ny layout på denna hemsida. Under torsdagen, så besökte jag tandhygenisten på Tandspecialist-
vården och sedan vaktade jag mina föräldrars tax och syrrans St. Bernhard ett par timmar medan mina föräldrar var på pensionärskytte i skjuthallen. Under fredagen, blev det en halv städ för min del. Maken kom hem när jag var i fejar-
tagen och avlöste mig genom att ta den andra halvan, så att jag kunde fixa i ordning vår "heliga fredagsmiddag". Under helgen, blev det att slötitta lite på TV:n och långpromenad.

Januari 2006 vecka 2

Denna vecka så har huvudet varit fullt sysselsatt med tankar om vart jag kan vända mig ifråga om arbetsträningsplats. Vad är mest lämpligt för mig? Vad vill jag? Jag får ingen kontakt med min magkänsla, utan det känns tomt. Min hand-
läggare har påtalat för mig att det ska endast röra sig om en plats med de enklaste sysslorna, för att inte rasera det jag har byggt upp och att det mer rör sig om social träning än arbetsträning. Jag har pejlat läget med en vän om det finns möjlighet att få komma till dem. Just nu skulle det till omorganisationer där, men hon ska kolla upp om de kan ta emot mig efter denna omorganisation.

Jag har också funderat på några ord som en av mina vänner sa: "Du har inte fullt ut accepterat att du troligtvis aldrig kommer tillbaka till ditt gamla jobb". Jag trodde nog att jag hade det, men inser att jag inte har gjort det fullt ut. För när jag under veckan mottog en lunta papper från FK, med PM och utlåtanden, så infann sig en mycket skrämmande känsla inom mig när jag fick detta på pränt på papper. Trots att jag hört detta flera gånger under denna resa. Varför släpper jag inte taget helt?

Januari 2006 vecka 1

Snön ligger vit utanför och det är minusgrader ute. Beundrar trädkronorna utanför fönstret. De är så sagolikt vackra, helt inklädda med snö. Jag älskar att studera träden och allra helst denna årstid, då de blir som riktiga konstverk. Så det blev till att ta kameran med på promenaden och föreviga dessa skönheter under veckan.

Jag tycker det är skönt att alla helger nu är avklarade och att man snart kommer in i vardagslunket igen. Jag är trött på att se julsakerna omkring mig, så efter helgen åker de ner i lådan igen. l.o.l. Samma visa varje år. Jag tycker det är jättekul att julpynta till jul, men efter nyår då längtar jag efter att få ta bort dem.

Annars så har jag mått rätt hyvsat och jag har under veckan åter tagit upp jakten på "arbetsträningsplats".